HBQTopia

Todaloo! :3

Mitt namn är Josephine, lyssnar även till Phineline och José.
Jag är 20 minus tre månader, dvs 19. ;P
Jag bor just nu hemma i tre månader till, därefter så går flyttbilen till sköna Visingsö!
Där ska jag läsa allmäna linjen i en termin sen flytta till Brighton!
I Brighton ska jag läsa konst, politik och självklart Engelska.
Jag är lite som en Grynet wannabe.
Jag är en vegetarian som accepterar aldrig felbehandling av någon.
Jag är nutidens hippie, jag tycker att alla ska acceptera och respektera varandra.
Jag ser inte nöjet i att trycka ner någon, hur lågt är det på en skala 1-10?
Jag är en öppensinnad människa som släpper väldigt lätt människor in på mitt liv, det har orsakat väldigt mycket smärta men samtidigt lycka.
Jag är en optimistisk bohem som spenderar mesta min tid på träningen, jag har sagt till mig själv att flickor kommer efter träningen och utbildningen. Jag tränar boxning, kör styrka och kondition fem dagar i veckan på gym. Har även skrivit in i schemat att jag ska gå en mil per dag, det går bra och är riktigt roligt!

Vissa skulle kunna kalla mig för tidsegoist, men jag anser att man måste vara tidsegoist.
Hur kan jag ha tid för andra om jag aldrig har tid för mig själv?

Min stora dröm är väldigt clishé,
Min dröm är att ha the love of my life, beside me all the way.
Min dröm är att jobba med politik utomlands. Förändra världen eller ja, dit jag når.
Att nå ut och förändra dagens samhälle.
Att sträcka upp näven och skrika "nu jävlar är jag här"
Att trycka in lite vett i dagens normer och människor.

Jag är ett lejon som vågar och vill ta plats!

Historian om hur jag sprang ut ur garderoben är rätt så tråkig, men jag väljer att berätta den endå.
Min far och jag har aldrig haft en bra relation, han valde att flytta härifrån när jag var väldigt liten.
Iaf, jag träffade honom för första gången på flera år förra månaden.
Vi hade en väldigt stel konversation och då kom vi in på kärlek, självklart.
Han frågade då mig hur det gick på den fronten.
Jag svarade rakt av; Ja, jag är intresserad av någon. Hon heter Amanda.
Han blev genast obekväm och försökte byta ämne, men jag vägrade ge mig och frågade varför han blev konstig. Fick då till svar; Du får älska vem du vill.
Det var inte den reaktionen jag hade förväntat mig, men jag blev glad. Hade han sagt något annat hade jag inte knipt mun.

Nu går vi över till den andre parten; Madre.
Hon är någon jag jämt vetat varit anti homosexualitet eller ja, alla läggningar förutom straight as the road.
Hon vill ha den perfekta dottern som älskar kött och ja, manliga könsorgan.
Så fick hon mig, är inte det ironiskt?
En vegetarian som är tokig i tuttar, perfekt! Ya love me?

IAF ! Det är en sak med mig, går väldigt lätt ifrån ämnet.

Jag hade varit ute och krogat med en killpolare, när jag kom hem var jag helt förstörd.
Mor frågade då varför, jag sa till svar att han hade klängt trots jag var obekväm med det samt hade intresse någon.
Då frågade hon självklart vem. Ja, det var samma svar där; Amanda.
Hon var inte direkt förvånd men visade direkt att hon ogillade det.
Självklart sa hon det ultimata; "det är bara en fas, you'll get over it."
Någon dag efteråt försökte hon para ihop mig med en kille. Stödjande mor.se
Haha nej men, hon har lagt ner det nu.
Går även till henne nu om jag har såkallade "tjejproblem".
Hon vågar prata om det öppet när vänner är med hos oss, det är väldigt bekvämt.
Min strikta mor har blivit mer bekväm med det, det är väll för hon har insett att det inte är en fas.
Söt mor!

Frågan om när jag kom på min sexualitet tycker jag nästan är lite dum, vad spelar det för roll?
Men iaf.
Jag har varit attraherad av tjejer så länge jag kan minnas, men jag har inte varit lika stark som jag är idag jämt.

Jag försökte "komma ut" när jag var mindre inför en tjejkompis, hennes reaktion blev:
Är du äcklig eller? Nej det är du inte alls!
Självklart, en trettonåring är inte så kaxig tillbaka. Hon var min närmsta och jag ville inte ta plats.
Utan jag slöt in mig i min lilla låda och blev asocial, kände mig äcklig och värdelös. Helt intalad om att felet låg hos mig.
Men nu i "vuxen" ålder, om man nu kan kalla det. Så har jag kommit fram till henne och "gett henne på moppo" haha..
Idag är jag en väldigt stark person psykiskt. Försöker någon bryta ner mig eller mina nära eller någon, så sträcker jag ut min hand.


Nu inser jag att det här blev väldigt mycket text, hoppas ni överlevde. ;)
Det här iallafall jag, och jag verkar blogga här varje fredag nu mera.
Men orkar ni inte vänta på energiska mig
så finns jag även här;
http://phineline.spotlife.se/

Ha det bra, för det har jag!
Over and out.