HBQTopia

Kärlek, ja hur ska man förklara kärlek. Kärlek är ett så stort begrepp och kärlek är ju en känsla.

Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller en nation, mot mer allmänna konkreta ting som naturen, kyrkan eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen. Kärlek i dess olika varianter är ett ofta återkommande tema inom litteratur, film och sång.

 

Man kan ha materiell kärlek, kärlek till sin familj, sina vänner, naturen, musik, sig själv osv, listan är lång.

 

• Kärlek för mig är att säga till sina nära och kära vad man känner. Kramas med dem man tycker om (i förhållande och utan förhållande, vänner, släktingar osv).
• Kärleken till djuren, jag älskar verkligen djur och tycker dem har störts värde.
• Pussas är kärlek för mig, hålla handen med tex sina syskonbarn, sin partner, sina vänner osv.
• Skratta tillsammmans med någon annan är kärlek för mig och det får mig att bubbla till.
• Att vara ärlig är kärlek för mig och visst att kärleken kan göra ont men sanningen är alltid det bästa!
• Kärlek är/kan vara ovillkorlig men inte i alla lägen. (dock funkar det ej för människor direkt, djur ger en så mycket kärlek, utan att själva vilja ha tillbaka något!)
• Kärlek när man uppskattar varandra och kärleken man har till sig själv.
• Att titta på stjärnor är kärlek för mig, jag älskar verkligen universumet och rymnden!
• Kärlek för mig är materiella saker, för jag har kärlek till saker jag köper. En materiell kärlek då så att säga, det är en sorts kärlek.
• Kärlek är att ha sex med någon man tycker om, älskar, eller någon man har attraktion till och en "köttlig" kärlek emot.
• Familj, vänner, djur, saker, känslor, naturen, jorden, universum, musik, film osv.

ItsKiWiBitch! - Tjoho Alla! <3

 

Det är en ära att få gästblogga här på HBQTopia: Cim sa till mig igår att jag måste gästblogga här, "Fett att jag ska" svarade jag, ännu mer gärna ville jag blogga när jag fick reda på att veckans tema är kärlek.

För mig är kärlek något som är extremt känsligt, det är inte vem som helst som får komma mig allt för nära, nu låter jag kanske extremt ytlig, men det är jag inte. Jag har varit med om extremt mycket. Men vad är kärlek för mig? Det är vad jag tänker komma till först! Här kommer en lite punkt lista på vad kärlek är för Kiwi.

 

• Det är kärlek för mig när någon skriver "Jag saknar dig min vän"
• Det är kärlek för mig när min hund lägger sig vid mina fötter
• Det är kärlek för mig när mina djur kommer och myser med mig
• Det är kärlek för mig att ha sex
• Det är kärlek för mig när jag läser om någon som räddat livet på en vilt främmande människa eller ett främmande djur
• Det är kärlek för mig att laga mat
• Det är kärlek för mig att känna närhet av vänner, familj och bekanta även om ingen är i närheten.
• Det är kärlek när jag ser två personer av samma kön vågar hålla hand och ge varandra en puss mitt i city

Kärlek är svårt! Kärlek är stort! Själv (som jag skrev innan) har jag varit med om väldigt mycket! Jag har gett upp på kärlek väldigt många gånger, på alla nivåer, det mitt livs största misstag, men inga misstag ångrar jag.

För tack vare kärleken drogs jag upp av mina misstag, och jag lärde mig av mina misstag.

 

Min första stora kärlek var en kille, jag blev ihop med honom när jag var 17. Han var 18, från första stund gillade jag honom, det var min kompis Nadja som såg till att vi träffades.

Det var på Club Indigos Onsdags pub, bara efter några timmar stod vi och hånglade när jag väntade på bussen hem till Lund.

2 Månader senare var vi ett par, efter endast 3 veckor ihop flyttade jag mer eller mindre till honom, jag klarade inte av att bo hemma av personliga orsaker. Vi var tillsammans i sammanlagt 14 månader (med ett uppehåll), det är några av de bästa månaderna jag varit med om i hela mitt liv.

Visserligen hade han inte kommit ut ur garderoben [endast till 3 av hans vänner, och dessutom kom han ut för sin mamma och moster när vi va ihop].

Gayklubbar (Wonk) gick jag ju på själv, jag var ju festprisse så det kunde jag ju inte vara utan haha. 

Efter ett hårt uppbrott höll jag mig till singellivet i 7 års tid, nästan 8 år. Jag ägnade livet åt, fest, sex och vara en av Malmö's största playboys!

 

Eftersom jag anser att en människa inte kan leva utan kärlek, så vad gjorde jag då för att uppleva kärlek runt omkring mig? 

 

Under dessa 7 år: Var jag näst intill bitter, jag kunde inte släppa min stora kärlek. Jag strulade runt, sex var kärlek för mig, alkohol blev också en förkärlek samt droger tyvärr. Alkohol & drogor är allt annat än kärlek vill jag utnämna, framförallt droger! Våga säga nej!

Vad hände då? Jag öppnade jag bland annat (med en life saviour of mine) en boutique. Vi importerade kläder, kosmetik, hårfärger osv från Europa på egen hand. Det var helt underbart att bila i Europa och träffa nya unika människor var tredje/fjärde månad. Butiken blev nerlagd efter nästan 2 år, tyvärr - Men det öppnade upp nya dörrar: Jag flyttade till Tjeckien(Prag) och ville göra något helt nytt!

I Prag träffade jag en tjej som jag blev förälskad i, träffade henne efter att jag bara bott där i 3 månader.

Dock när jag automatiskt blev uppsagd från mitt jobb för att caféet gick i konkurs var jag tvungen att flytta tillbaka till Sverige, därefter tappade vi kontakten.

 

Det är kärlek att våga ta steget: Dvs;

Jag har flyttat fram och tillbaka mellan Sverige/Prag 5 gånger (under 5 års tid 2007-2011), jag har utmanat ödet otroligt mycket, jag har fått lida, men jag har mer livserfarenhet än vad de flesta i min ålder har!

Jag hade mer livserfarenhet redan vid 22 årsålder än vad en 25 åring har. ( Nu är jag 27 :p)

 

Vi kommer tillbaka till Kärlek förhållande vis nu! ;)

Som sagt tog det 7 år innan jag riktigt vågade ta steget och släppa in någon till min själ igen. Tjejen jag träffade i Prag var det i stor del mitt fel att vi tappade kontakten, jag blev rädd. Jag var rädd för att bli extremt sårad, och få mitt hjärta brustet igen, som jag fortfarande då kämpade med att klistra ihop.

Hemma i Sverige träffade jag en tjej (2011) som jag först tänkte dissa för jag trodde att jag inte hade modet att gå in i ett förhållande igen, dessutom hade hon nyligen brutit upp med sitt ex när jag upptäckte mina starka känslor för henne. 

Jag delar mina allra bästa minnen med Emmelie, hon är det bästa som hänt mig samtidigt som hon är det värsta som hänt mig! Uppbrottet är det värsta jag varit med om (Jag gick ner nästan 15 kilo)

 

 

Kärlek är något en människa (enligt mig) inte kan vara utan: Utan Kärlek är man ihålig. Utan kärlek kommer du inte långt i livet tror jag. Eller jag vet, våga vara dig själv, ändra inte på dig själv för att bli älskad, personerna runt omkring dig får lära sig älska dig för den du är. Jag har varit ihålig, jag var så ihålig att jag inte ens lät min egen familj komma mig nära, desto närmre de försökte komma desto längre (bort) flydde jag.

Det är det största misstaget jag gjort, men jag ångrar det inte. Varför ångrar jag det inte?

Enkelt, du lär dig av dina misstag, do 'em, live'em, learn from them!

Våga påminna dem du tycker om att du tycker om dem, skicka en glad hälsning! Säg något fint, det är kärlek! Du vet aldrig hur länge du har dina vänner/familjemedlemmar/partner/partners/kollegor i livet!

Visa din uppskattning medans de finns där. Annars lär du bara ångra dig!

 

Nu till kärlek på helt andra nivåer:

Jag har både kärlek till musik, film & tv-serier.Utan personer/förebilder som: Britney Spears, Christina Aguilera, Backstreet Boys, N'Sync, Nina Dobrev (The Vampire Diaries "Elena/Kathrine"), Ian Sommerhalder (The Vampire Diaries "Damon Salvatore"), L.J Smith (The Vampire Diaries författare) & Sandra Bullock m.fl så hade jag inte varit jag idag! 

Mina husdjur har varit det viktigaste i mitt liv, om en person hade sagt till mig: "Det är jag eller dina djur" så hade jag valt mina djur självklart:

Där har vi svaret på ÄKTA KÄRLEK: Dina husdjur älskar dig, om du skulle ha en dubbelnäsa och var utskrattad av hela världen skulle din hund/katt eller häst eller annat djur? Älska dig i vilket fall som helst, utan villkor!

 

Personer som inte kan visa sin uppskattning till djuren.... nä det vill jag inte kommentera, detta ska vara ett positivt inlägg ^_^.

 

Här sitter jag nu, snart färdig med mitt gästbloggande på denna underbara blogg och lyssnar på Cindy Lauper's version av La vie en  rose. Jag tror också att om allt fler människor vågade visa lite mer kärlek, så skulle världen vara en bättre plats!

 

 

 

 

 

Kärlek kräklek kär/lek,
Kär känsla har många namn.
Just i detta nu så sitter jag och sjunger på elephant love medley med min fina flickvän.
Nästan lite pinsamt att man kan hela den låten utantill, eller nej.

Bloggtemat för veckan är;
Kärlek.

Ja, kärlek.
Vad är kärlek för mig?

Kärlek är en kram, kärlek är en kyss.
Kärlek är närhet från de man älskar.
Kärlek är de man älskar
De som älskar dig

Kärlek för mig är en så sjukt stor grej,
Kärleken man har till sitt husdjur, till sin familj, till sin partner, till sina vänner, till sina intressen.
Kärleken man känner för sig själv.

En kär känsla,
som gör att man spyr fjärilar och flyger på små rosa moln.

Ja, jag kan nog inte sammanfatta det bättre. :)
Vad är kärlek för er?

 

 

Ja då var det de här med veckans egna tema och det finns ju så otroligt mycket man kan skriva om. Men ja jag vet inte riktigt vad jag ska välja att skriva om, har beslutsångest och vill skriva om allt på en och samma gång. Men så roligt ska jag inte ha, plus det hade ju tagit evigheter att göra det. Så jag tänkte helt enkelt bara köra det simpelt och skriva lite tankar jag har och kommentarer lite angående de Phineline skrev om denna veckan.

 

Jag vet ej hur världen sett ut om alla föddes som hermafroditer och det är ju svårt att kunna veta. Men jag tror att det hade varit mycket öppnare angående allt och sådant! Det hade inte varit så inriktat på att men usch två av samma kön kan inte älska varandra det är bara fel. För hade alla föddes som hermafroditer så hade ju det varit vad som var vanligt och då hade det varit accepterat, eftersom att det var det ända vi visste fanns, eller hur man nu ska förklara sig! Men nu är det inte så att alla föddes som hermafroditer men jag tror dock att exakt alla människor föds bisexuella. Sen är det under ens uppväxt som man kommer underfull med hur man känner och vad man vill göra. Sedan så speglar samhället in äckligt mycket också då det finns "pojk" och "flick" färger, saker och ja listan är lång. Hade samhället och alla tidningar osv försökt påverka oss människor så som de gör så hade det varit helt annorlunda. För när jag var liten jag bara vet att alla mina dagiskompisar var bisexuella för alla pussades med alla. Vi tyckte inte att det var konstigt att se två av samma kön hålla varandra i handen osv. Men sen under vår uppväxt sa ju tidningarna, vissa föräldrar och what not att så här ska du göra, så här ska du vara, nej men örk 2 av samma kön kan inte älska varandra osv. Men hade inget sagt så till oss och låtit oss själva få tänka, känna efter och upptäcka alldeles själva hade nog saker sett annorlunda ut.

 

Jag hade turen som fick det och visst att jag hörde massa skrock och sådant men jag var en av de starkare ungarna som vägrade lyssna! Kanske på både gott och ont! Men jag tror att vi hade varit mer öppna om man inte öser ur sig att så här ska det vara allt det andra är fel. Ändra man normen och låter folk tänka och utforska på egna hand så tror jag personligen att det kommer att vara mer accepterande att ha fri kärlek. För 2 människor som älskar varandra har inget med att göra vad för kön man har eller inte har. Om ni förstå hur jag tänker? Sedan om jag har rätt det kan man omöjligt veta och eftersom att vi hela tiden delar upp kille, tjej, manligt, kvinnligt osv så blir det ju ett glapp och sådant. Men fast man kanske inte hade påverkat det utan behandlat alla som människor och inte kvinna, man osv, ja man liksom inte bryr sig om könet och så finns det ju en möjlighet att det ändå inte skulle vara lika accepterande för folk. Men jag vill ju att alla ska bli accepterade sen vad vi gör i sängkammaren har ingen annan med att göra. Huvudsaken är att man älskar varandra, ta hand om varandra och värna om sin kärlek och vad vi har för kön borde inte spela någon roll alls. Men tyvärr är det inte så, visst att vi har det rätt så bra i Sverige men vi kan bli bättre. Plus det är inte bara i Sverige vi måste hjälpa till för våra rättigheter utan också runt om i hela världen!

 

Märker att jag börja svamlar en hel del nu men detta är lite av mina tankar, ni får gärna komma med kommentarer!

Ta hand om varandra!

 

// Izzy

Med tanke på att vi låter könstillhörigheten bestämma personers rätt att älska.

Om alla hade fötts som hermafroditer.
Hur hade världen sett ut då?

Bättre eller sämre?
varför?

Det hade varit en utopi,
För vi hade inte fått någon typ av "könsförälskelse", och ordet homofobi hade inte existerat.
Kärleken hade blivit normen.

Det är dock en utopi.
Vi är satta på jorden för att fortplantera oss som de produkter av universum vi är,
sen om vi fortplanterar oss med motsatta kön eller inte, ska inte spela någon roll.
Man behöver bara en liten hjälp på traven för att kunna reproducera sig.
Men normer och hat skriker ut att måste man innehava olika typer av könstillhörigheter, för att få älska i ett partnerskap.

Blod, kött och ben,  vi är alla fortplanteringsprodukter som har rättigheten att älska.
Så låt oss,
älska.



Ni inser inte hur mycket jag har saknat att gästblogga här,
Jag skrev på HBQtopia's logg och frågade vad som hade hänt med bloggen.
Då kontaktade Izabelle mig och frågade mig om jag var intresserad att fortsätta gästblogga där igen, och det var jag ju självfallet.
Tisdagar är min nya dag,
men hade inget internet igår så fick bli ett inlägg idag istället.
Så här håller jag till på Tisdagar!


Saknar ni mig så finner ni mig ->här<-



Stay in touch.